Jag är en blind tjej med utflippade idéer och en oövervinnerlig kärlek till att skapa.
söndag 24 maj 2015
guldklimpen och ädelstenen
han är min guldklimp i livet. Som varit och är så mycket värd för mig. Hon är min ädelsten i livet. Förut oslipad och kantig, men nu så skinande och blank. Dessa båda utgör min hela värld.
söndag 22 mars 2015
Dubbelnougat
Du och jag är likt ett Dubbelnougat.
Du är den krämiga mörkare hasselnötsnougaten.
Jag är den ljusare söta mandelnougaten.
Tillsammans smälter vi samman och blir oskiljaktiga.
Vi är en oslagbar förening.
tisdag 3 mars 2015
Mot sjukdomen
När vi blev tillsammans trodde jag att missmodet aldrig
skulle komma åt mig igen.
När du visade mig att du var min värld trodde jag att alla
vägar redan var utstakade.
Men depressionen hann ifatt och grep mig åter för fyra år
sedan.
I fyra år har du troget väntat på mig, när jag varit i en
bubbla så tjock att den aldrig tycktes spricka.
Men nu är jag på väg ut ur den.
Nu är jag redo att möta livet och det som är livet.
Nämligen du.
Du och jag ska återförenas och kämpa tillsammans igen.
Mot sjukdomen, oskiljaktiga föralltid.
onsdag 4 februari 2015
Mörker och ljus
Du är sinnebilden av den svarta lusten inom mig.
Det blev du för mycket längesedan, men det har varit svårt
att erkänna detta faktum.
Det har säkerligen varit så för oss båda, men nu tar jag
detta till mig och accepterar det som en del av mig.
Han är sinnebilden för den vita lusten inom mig.
Den som jag kan göra allt för och som jag önskar ge det
allra finaste i världen till.
Han kom in i mitt liv och fick lära känna en som hade mycket
saker ivägen.
Det gick lätt att mötas i förälskelsens eufori, men då
vardagen kom följde det obearbetade med.
Han har nu hjälpt mig att erkänna mina olika sidor.
Han har hjälpt mig att värdesätta mig själv och mina behov.
Han är värd att jag kämpar för oss och då måste jag försonas
med den jag verkligen är.
Det finns både mörker och ljus i alla.
Annars vore man inte mänsklig.
tisdag 3 februari 2015
Du och jag,
Igår kväll försatte du mig i ett lugnt och stillsamt
tillstånd, precis då jag hade gått till sängs.
För att sedan göra en helomvändning och varva upp mig igen,
med ett befinnande som var en spiral av destruktivitet.
Idag kände jag under förmiddagen att det skulle kunna bli en
ganska bra dag.
Men nu har du övertaget igen, efter lunch tog du åter
kontroll.
Hur ska jag klara av dig?
För nu är det bara du och jag i en ensam dragkamp.
Du och jag, Depression.
måndag 2 februari 2015
Foglig
Det värsta med att må bättre, är att man känner skillnad på
när det går uppåt eller nedåt.
Det värsta med att må bättre, är att man hoppas allt för
tidigt att det ska förbli så bra som möjligt.
Det värsta med att må bättre, är att man blir mer sårbar då ångesten
och depressionen åter drabbar en.
För innan var man ju så van vid att alltid ha dessa känslor
omkring sig och ständigt i sin närhet.
För du blir aldrig helt fri från din sjukdom.
Du kommer alltid att bli påmind om den då det tycks ha
ordnat upp sig i ditt liv.
Den kommer alltid att vara ditt hinder och din kamp så
trogen.
Den överger dig aldrig, men den kan bli foglig.
torsdag 29 januari 2015
tistlar
Nu börjar det sakta, men säkert att skimra igenom.
Små glimtar av nytt hopp och ljus tränger sig in i det mörka
dunklet.
Eufori och livsglädje kan börja spira igen, men det finns
fortfarande risk för att det dör i förtid.
Den kalla dysterheten är som en oberäknelig vinterfrost som
ödelägger livet hos de nya skotten vilka kämpat sig upp.
Strålarna av euforin de ljuva dagarna och kvällarna är
fortfarande få.
De räcker inte till för att odla upp ett stadigt liv ännu.
Här kan bara lärdomens och fördömmandets tistlar leva ostört
i tider som denna.
onsdag 28 januari 2015
Förlovningen
Novell nr 16
Förlovningen
Av Louise Andersson
- Jag hade blivit ihop med min nuvarande sambo i juni 2010,
flyttat in till honom i september samma år och vi förlovade oss i december det
året.
Så nog gick det snabbt då mitt liv förändrades till vad det är
idag.
Nu tänker jag berätta om hur det kändes den dagen då vi
bytte ringar, som man säger.
Vi hade först tänkt förlova oss på min födelsedag, men den
var bara två dagar efter att vi hade valt ringar och de skulle inte hinna bli
klara på så kort tid.
Så, vi fick hämta ut dem tre dagar efter detta till.
Det skulle ta fem dagar att tillverka våra ringar, med namn
och allt.
Därför var det naturligt att vi förlovade oss på vår
halvårsdag som par. Den 12:e december 2010.
Dagen innan var vi på julbord och vi viste att vi skulle
komma hem där ifrån ganska sent. Så vi sa att
- oavsett var vi än var någon stans vid tolvslaget den 12:e
skulle vi förlova oss.
Vännerna som vi åt julbord med delade vår lycka och vi fick
en flaska mousserande vin av en av dem då han insåg att han hade sagt fel till
oss.
De skulle festa vidare någon annan stans, vilket inte hade
framkommit till oss. Så vi skulle få mer än en timme för oss själva där på
Hovdala slått.
Kompisen skämdes lite och samtidigt ville han ge oss något i
present. Så, en flaska vin fick det bli.
Men. i ärlighetens namn kändes det bra att sitta där
tillsammans, bara sambon och jag.
Den extratimmen behövde vi även om avskedet från vännerna
blev lite hastigt och konstigt.
Det blev så att vi förlovade oss i färdtjänstbilen hem.
Chauffören som körde hade aldrig varit med om detta tidigare
sa han, men en förlossning hade han upplevt i bilen. Vilket var mer obehagligt
och traumatiskt än detta lilla fridfulla spel.
När vi kysstes och bytte ringar kände vi båda oss som de
lyckligaste människorna på denna jord.
Vi hade äntligen uppnått något som förband oss med varandra,
vilket vi hade kämpat för i bådas våra hela liv.
Slut.
måndag 26 januari 2015
Under halva mitt liv
Under halva mitt liv har jag dömt mig själv för denna
handling.
Tagit ansvar för det som jag och hon gjorde den natten.
Under halva mitt liv har jag burit detta tunga ok i den bur
jag suttit i.
Allt medans hon kunde slå igen luckan om mig och springa
långt ifrån den natten.
Nu har den buren hamnat hos en jag älskar, han som
värdesätter min kärlek och är lika värd min.
Han har tagit ut mig då och då i den frihet som är hans, men
alltid har jag dragit mig tillbaka in i mitt inhägnade tillstånd igen.
Men nu gör jag mig fri för all framtid.
Hon ska inte få fånga mig igen, då jag dömt mig själv genom
halva mitt liv.
Nu vänder jag blad, börjar om på ett nytt kapittel.
För han jag älskar har väntat i över 4 år på detta.
I hans frihet och närhet vill jag vara.
Han ska visa mig livets vägar.
Vad finns där?
Till en början vägrade jag att förstå.
Ville bara att allt skulle vara som vanligt och att vi båda åtminstone
skulle kunna prata fritt om det som hänt.
Sedan insåg jag att du inte ville påminnas om det och då
kände jag mig förförd.
För du var ju så mycket mer erfaren än mig och du var den
första jag haft.
Några år senare började jag att ta ansvar ensam för det
inträffade.
Anklagade mig själv för att jag inte sett att du ej kunde
stå emot.
Du var utan skuld enligt mig då och jag bar hela bördan.
Men för mig var allt vi gjorde bra.
Så jag går vidare nu.
Stolt över det inträffade som är så mycket mera värt än att
bara glömmas bort.
- För vad finns där att skämmas över för någon utav oss?
fredag 23 januari 2015
En vaksam vän
Du skulle vara en vaksam vän.
Istället har du fått ett övertag och vägrar släppa taget om
mig.
Du borde vara den som jordnära drar ner mig när jag svävat
för mycket.
Nu är du den som håller mig under det grumliga, mörka
vattnet.
Du är mitt dunkla jag just nu.
Men inom mig bor en ljus och god vilja.
Varför är du så rädd för henne Depression?
Hon är ju bara den livsglädje jag behöver för att överleva.
En avgrund utan botten
Världen omkring mig skiftar i mörkgrått och svart.
Jag borde vara glad, må bättre, men säg det till min
sjukdom.
Jag har ett bra liv, men sjukdomen bråkar och hindrar mig
från att uppskatta det just nu.
Min själ gråter utan anledning.
Som så många gånger förr.
Den jag älskar är inte värd detta, men det pågår en kamp
inom mig.
En kamp för att hålla mig på rätt stig i livet och inte dras
ner i en avgrund utan botten.
onsdag 21 januari 2015
Det som utgör
Jag känner ingen ensamhet när jag är med dig.
Där vi inte liknar varandra kompletterar vi den andra.
Även om vi då och då vandrar på samma vägar.
Jag känner ingen otrygghet i din närvaro.
Jag skulle kunna lämna hela världen åt sidan för dig.
Jag saknar inte något nämnvärt då du kan ge mig det jag
begär av livet.
Jag har inga behov som är större än att få vara med dig.
Du är mitt allt och det som utgör min värld.
tisdag 20 januari 2015
Min första erfarenhet
Hon, var min första erfarenhet.
Hon, banade väg då hon öppnade upp mig för alla möjligheter.
Men hon ska inte få styra mitt liv i all oändlighet.
Hon, visade mig vägen till den värld jag nu befinner mig i.
Hon, gav mig både hopp och förtvivlan.
Men det var hon som valde att gå åt ett annat håll.
Det var hon som valde att förneka det vi ägnat oss åt.
Och hur länge ska jag döma mig själv och bara mig för det
som hänt?
För mig var det ett fint minne och en väg till lycka, även
om hon inte följde med på den.
Hon valde att se det vi hade som något man bara springer
ifrån och inte vet jag om hon förmår att minnas det idag.
Men hon ska ändå inte få ett övertag.
måndag 19 januari 2015
Var finns balansen?
En gång i tiden var jag vidöppen för allt.
Nu har omständigheter sakta, men säkert slutit in min värld.
En gång i tiden fanns förhoppningar och tillit i mina
sinnen.
Nu är jag så misstänksam att jag inte kan ge den som betyder
mest i mitt liv det jag känner.
Hur kunde jag dansa så obetänksamt?
Dansa ned i en dal utav mörker, då när jag så lätt svävade
på toppar så skinande och bländande.
Hur tar jag mig upp dit åter?
Då känslorna är som musslor vilka vägrar att öppna sina skal
igen.
Hur kunde jag gå från den livsglädjen då, till detta dystra
allvar?
Var finns balansen?
Egentligen?
torsdag 15 januari 2015
Regera i min värld
önskar att jag bara kunde rota mig hemma, nära dig.
Önskar att jag kunde få slippa splittra min tillvaro i det
som kallas privatliv och arbetsliv.
För vad tjänar det till när du är den som jag helst vill
präglas utav?
Önskar att du var den första och enda som fick mig att känna
samhörighet.
Önskar att det inte fanns starkare eller jämnstarka personligheter
förutom dig som kan påverka mig.
För vad gör det i mig då jag är så vidöppen och vilsen när
du inte är nära mig?
Jo, det för mig åt andra håll och det förstör min tilltro på
mig själv.
Jag måste kämpa för att inte präglas av dem, för du är den
enda som ska regera i min värld.
Det vi delar
Varför är det du som påverkar mig?
Du har ditt liv och jag har mitt.
Det är inte meningen att vi ska höra samman, du och jag.
Kanske är det därför du lämnar en tomhet efter dig när du
inte är nära mig?
Jag borde springa långt oändligt långt bort från dig.
Trots det finns du nära mig i tanken och jag saknar det vi
delar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)