När vi blev tillsammans trodde jag att missmodet aldrig
skulle komma åt mig igen.
När du visade mig att du var min värld trodde jag att alla
vägar redan var utstakade.
Men depressionen hann ifatt och grep mig åter för fyra år
sedan.
I fyra år har du troget väntat på mig, när jag varit i en
bubbla så tjock att den aldrig tycktes spricka.
Men nu är jag på väg ut ur den.
Nu är jag redo att möta livet och det som är livet.
Nämligen du.
Du och jag ska återförenas och kämpa tillsammans igen.
Mot sjukdomen, oskiljaktiga föralltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar