Novell nr 7
Psykisk träning
Av Louise Andersson
Detta var för några år sedan. Jag skulle fylla 25 år då jag och en väninna till mig var ute och shoppade presenter till både henne och mig. Hon hade fyllt år, men det skiljer bara cirka en månad emellan våra födelsedagar.
Jag hade fått lite pengar att köpa mig en skiva ock något litet till henne för. Och det var vad jag gjorde. Den skivan jag hittade var en trance-cd från 2001 vilket inte gjorde något. Då jag just hade börjat att samla på musik som jag länge letat efter.
Nöjd och glad begav jag mig tillsammans med henne till en new age-affär. På den tiden höll vi på med meditation och psykisk träning, healing och ja, allt möjligt. så att vi skulle ge varandra presenter från den butiken var självklart.
Hon hittade ett par stenar som påverkade henne på något sätt. Och jag hittade ett par amuletter som jag kunde använda för att frigöra själen och få den att lämna kroppen. Det var ett stort mål vi hade då. Att kunna göra detta.
helt euforiska begav vi oss hemåt för att undersöka våra fynd innan vi packade in dem.
det var då det konstiga inträffade. Inte vet jag om jag bara var kall om händerna eller om min ena amulett hade pressats på något vis, men det är mer troligt att jag var så exalterad att den reagerade på något ämne i min kropp. De är ju av brons, så det borde ju inte vara så lätt att bryta dem kan man tycka. Men plötsligt bara bröts den utan förvarning. Jag hade upplevt detta tidigare så jag viste att det bodde en förmåga inom mig som kunde få liknande saker som denna att inträffa. Jag hade brutit ett kassettband rakt av en gång efter att jag hade mediterat på skolan. Så jag blev rädd att de i butiken inte skulle tro mig. Men min väninna tog den varsamt och lade in den i kvittot som vi hade fått för alla grejorna.
- Detta ska nog fixa sig ska du se. Sa hon lugnande.
Under de dagar och nätter som följde mediterade jag mycket med de amuletter jag redan hade. Triggade upp stämningen och föreställde mig hur det skulle bara när jag hade just en själsbefriande amulett till min hjälp. Fantiserade om vad mycket jag skulle kunna göra då. Och jag lyssnade på den nya skivan jag hade köpt. Som tur var hade jag inte lyckats bryta den mitt itu.
Särskiljt en låt på den samlingen får mig att minnas tillbaka på den tiden.
Perpetuous Dreamer - The sound of goodbye
För att slutföra denna berättelse så kan jag säga att ett par dagar senare hade min kompis varit och bytt den. Och som tur var fixade allt sig till det bästa, men då jag inte själv var med kunde jag inte avgöra deras reaktion.
Det skulle gå 6 veckor till innan jag kunde göra vad jag hade övat på efter att amuletterna var i min ägo. Det var en natt då jag helt otvunget bara sträckte mig och mitt medvetande utåt då jag somnade. Tänkte mig att jag skulle vara i min inackorderade kammare precis som nu. Hos min moster där jag bodde tillfälligt. Jag kände hur jag föll allt djupare. Drev iväg åt olika håll samtidigt.
Plötsligt stod jag där bredvid sängen i drömmen. Rummet var exakt som jag hade lämnat det i vaket tillstånd. Utan att tveka svävade jag en decimeter ovanför golvet. Ut genom min sovrumsdörr och in i mosterns rum. Där stannade jag och hängde över bäddsoffan där hon låg. Lutade mig fortfarande svävande över henne tills jag halvlåg i luften.
- Bu! Utbrast jag lika förvånad själv som hon var. Men då hon ropade mitt namn drogs jag tillbaka till sängen och vaknade. Det behövdes inte sägas mycket för att konstatera att jag hade lyckats med min bedrift.
Vi har pratat om det som inträffade den natten många gånger allt sedan dess. Att hon såg mig som en genomskinlig dimma som svävade över henne och försvann ut i tamburen då hon ropade mitt namn. Jag har försökt att göra om det igen, men har aldrig lyckats att uppbåda det lugn som var med mig så otvunget just där och då. Men nu vet jag att det är möjligt och att jag har upplevt det.
Slut.
