Ensamhetens sal

Ensamheten är likt en sal inom vilken jag ibland uppehåller mig.

I den beslutas det om vem som får och vem som vägras tillträde i mitt liv och i min värld.

Dubbelt besegrad

Om man skulle lyckas få någon annan dit man vill utan dennes samtycke. Då har man besegrat den personen. Men inte bara det. Man har även besegrat sig själv.

Även dem

Vissa rutiner vill du hålla fast vid helst i oändlig tid.

Men även dem får någon gång ett slut och glider obehindrat ur ditt grepp.

Hellre i ensamhet

Jag är oändligt mycket hellre i min ensamhet än att ha umgänge med dem jag känner att jag inte hör hemma med.

De som jag egentligen inte har något utbyte av.

Det är den enkla och brutala sanningen.

Andlig feminism

Novell nr 12

Andlig feminism

Av Louise Andersson

Sandra var nu 12 år och hon var en lugn och funderande tjej som ägnade mycket av sin tid i ensamhet. Så gjorde hon även denna lördagseftermiddag. Då radioprogrammet Människor och tro stod på hennes agenda. Religion och livsåskådning var stora intressen i hennes liv och just detta program följde hon slaviskt varje vecka.

- Idag ska det handla om andlig feminism. Säger programledaren.

- - Vad är då andlig feminism? Vi har pratat med en kvinna som vi kan kalla för Lina. Hon lever för vad hon tror på. Sedan 3 år tillbaka då hon gjorde ett avgörande val.

- Det var för 3 år sedan som jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Varje månad när menstruationen var i antågande kände jag att jag inte stod ut att leva med mig själv. Blev sjuk av humörsvängningar och smärtor. Så blir jag även nu, men då såg jag ingen anledning till varför jag måste ha det så. Jag tyckte att livet var orättvist och om jag kunde finna något sätt att leva med mitt skröpliga tillstånd så var jag beredd att ge mycket.

En dag satt jag på en gynmottagning och väntade på min tur tillsammans med några andra kvinnor och tjejer. Bredvid mig satt en kvinna som var mycket pratsjuk och snart var vi igång med att berätta varför vi satt där och utbyta erfarenheter med varandra.

- - Ja, sa hon. Ditt tillstånd är inte roligt att leva med. Hade det lika dant som du tills för 5 år sedan. Då jag kom i kontakt med några andra kvinnor som utövade andlig feminism. En del samlade sitt blod och vattnade sina blommor med det. Andra hällde det i gjorden, tände ljus och hade en liten seans i enskildhet eller tillsammans med några andra. Hon föreslog att jag skulle kontakta henne om jag var intresserad så skulle vi prata vidare om ämnet och när vi skulle träffas. Jag var lite tveksam till en början, men jag hörde av mig till henne. Tyckte att jag lika gärna kunde ha en gruppritual med de andra hon kände. Så var allt överstökat. På något vis kände jag att en enskild seans bara skulle förstora upp hela situationen.

Visst var det lite nervöst när jag kom där med min lilla vattenflaska med mitt utspädda blod i, men jag blev väl mottagen och jag fick en av livets största upplevelser när jag stod med en kvist rökelse som tänd doftade i min ena hand. Valde ut min lilla hjordplätt och tömde ut hela flaskans innehåll över den. Sedan stod vi där och begrundade ögonblicket tillsammans i fullständigt allvar och samförstånd. Ett par av kvinnorna började gråta och tala i tungor och då var det nära att jag rycktes med. Men då vågade jag ännu inte släppa alla hämningar som vi går och bär på. Nu gör jag det allt som oftast och när det inträffar känner jag att varje månad är värd att leva för.

Sandra satt som förtrollad allt medans tankarna for genom hennes huvud. De själva, hon och hennes familj bodde i en villa långt utanför stan och de hade en stor tomt runt huset. Så där fanns det mycket platts. Ja, jäklar. Hon hade fått sin mens under detta året och behövde bara invänta månadens äggbortfall. Nu skulle hon göra något riktigt spännande. Bara för sin egen del. Ingen annan behövde få veta det så vida inte de också var intresserade av sådana okulta handlingar.

Så var äntligen dagen där. Mensen hade kommit igång och Sandra hade planerat allt i detalj. Kanske gått igenom det lite överdrivet många gånger. Men hon ville vara säker på att ingenting gick fel. Hon hade sparat på ett rör för brustabletter som hon många gånger hade suttit och hållit i medans drömmarna om hur det skulle vara att fylla det hade genomsyrat hennes medvetande. Nu var det otroligt nog dags att uppfylla denna fantasi och göra den till verklighet.

Med darrande ben gick hon in på toa och stängde dörren om sig. Drog ner sina byxor och ställde sig gränsle över toastolen. Ifall det skulle rinna bredvid röret.

En evighetslång tid förflöt. Då hon kryste och tyckte att det inte kom något blod alls. Där stod hon och andades häftigt med bultande hjärta.

Plötsligt hördes små steg utanför dörren och hennes lillasyster ellsie bankade rastlöst på den.

- Sandra! Är det du? Öppna så att jag kan gå på toa! En impuls for i Ellsie och hon ryckte i handtaget. Bara för att upptäcka att dörren var olåst.

- - Faan! Tänkte Sandra desperat och slog sig klumpigt ner på toastolen. Röret gömde hon under tröjan, men hon var inte helt säker på att inte Ellsie märkte att det var något i görningen. Hon hade en benägenhet att göra det. Så Sandra öppnade dörren helt och lät systern komma in. Varpå hon reste sig och drog upp byxorna utan ett ord. Sedan gick hon surmulet där ifrån.

- - vänta bara. Det finns fler chanser. Intalade hon sig.

Slut.

Jag har lovat mig själv

Jag har lovat mig själv att aldrig förtränga någonting som kommer i min väg av upplevelser.

Ändå gör jag det trots allt.

Varför?

Undrar jag stundtals.

Spekulera i banor

Någonting får mig att spekulera i banor som till exempel.

Anledningen till att det finns riktlinjer är egentligen undermedveten.

Så länge som

Så länge som du fortfarande har din inverkan på mig.

Så länge som du fortsätter att befrukta mitt inre med inspiration.

Så länge ska jag avla vad som föds ur det vi skapar tillsammans.

Svidande inspirationskälla

Den egentliga meningen med att inspirera var säkerligen från första början enbart för att skänka glädje, men ibland svider det ordentligt när kampen emellan den jag är och den jag vill likna står som allra hetast.

Det hemmastadda

Efter en emotionell frist bestående av en uppenbar frånvaro finner jag mig till en början ganska vilsen.

För att i nästa stund åter erinra mig detta hemmastadda i att dyrka just dig.

Är redan

Är redan allt för säker på vad det vill menas med en känsla likt denna.

Är redan orubbligt övertygad om vad du bevisat för mig.

I detta om huru du tilltalar och präglar mig.

Allt för verklighetstroget

Från allra första början var mina dagdrömmar om dig bara någonting avsett att förfina min tillvaro med.

Innan det att de blev till en allt för verklighetstrogen vilja.

Prägla hennes inre

I en tid likt denna blev och förblev hon övertygad om din avgörande betydande roll i hennes liv och i hennes hela tillvaro.

Att du, just du skulle komma att prägla hennes inre.

Längtar åter till dig

I ett tillstånd som det jag nu genomgår. Då jag fixerar mig vid en närstående kärlek. Längtar jag åter till dig ibland. Till dig och det förnöjsamma platoniska som din inverkan på mig för med sig.

Förnimmelser likt dessa

Trots att jag upplever en viss smärta till följd utav min, denna hopplösa och tillika obesvarade  dyrkan inför dig.

Vägrar jag att låta förnimmelser likt dessa förträngas.

Kontrasterna

Om ej kontrasterna emellan sorg och lycka vore så förtydligade.

Bespeglandes mina känslor inför dig i allmänhet.

Skulle de tyckas mig åtminstone uthärdliga.

Åter erinrad

Jag rymde ifrån mina fixerade kärleksbekymmer med hjälp av en radioföreställning.

Det var en av alla dessa fredagskvällar.

Där upptäckte jag så dig och blev tillika betagen.

Åter erinrad.

Det ena ger det andra

Att det ena ger det andra är ett faktum.

Så sant som det just blivit sagt.

Då, när du inträtt i mitt liv med dina teatraliska utspel.

Påbörjade jag så småningom att besvara dem med lyriska formuleringar.

Under cirka 6 dygn/år

Under cirka 6 dygn har mina tankar kretsat omkring dig.

I cirka 6 års tid dess för innan har du gått mig förbi.

Och aldrig någonsin förr ens nu har jag närmat mig dig.

Allt sedan upptäckten

Det enda jag önskar, vill och begär av livet just nu.

Är att ägna tankar åt, fixera mig vid och inspireras av det inflytande du har över mig.

Bara göra detta och leva för det.

Allt sedan upptäckten av dig.

Med tanke på

Under en kritisk och realistisk granskning är det kanske tur att jag har sluppit undan ditt avslöjande av mitt intresse för dig?

Upptäckten av dig.

Med tanke på huru denna upplevelse har inverkat på mig och på mitt inre.

Så mycket

Jag har mycket, så oerhört mycket att ta igen.

Vad gäller avståndlig uppföljning utav dig.

Med anledning av att jag gått miste om din säregna inverkan på mig och på mitt inre.

En av dem

En av dem som skapar ett värde i min tillvaro är du.

En av dem vilka inspirerar mig är du.

En av dem som talar för och inom mig är du.

En av dem i vars liv jag vill spela en viktig roll är ditt.