Du skulle vara en vaksam vän.
Istället har du fått ett övertag och vägrar släppa taget om
mig.
Du borde vara den som jordnära drar ner mig när jag svävat
för mycket.
Nu är du den som håller mig under det grumliga, mörka
vattnet.
Du är mitt dunkla jag just nu.
Men inom mig bor en ljus och god vilja.
Varför är du så rädd för henne Depression?
Hon är ju bara den livsglädje jag behöver för att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar