Förlovningen

Novell nr 16

Förlovningen

Av Louise Andersson

 

- Jag hade blivit ihop med min nuvarande sambo i juni 2010, flyttat in till honom i september samma år och vi förlovade oss i december det året.

Så nog gick det snabbt då mitt liv förändrades till vad det är idag.

Nu tänker jag berätta om hur det kändes den dagen då vi bytte ringar, som man säger.

 

Vi hade först tänkt förlova oss på min födelsedag, men den var bara två dagar efter att vi hade valt ringar och de skulle inte hinna bli klara på så kort tid.

Så, vi fick hämta ut dem tre dagar efter detta till.

Det skulle ta fem dagar att tillverka våra ringar, med namn och allt.

Därför var det naturligt att vi förlovade oss på vår halvårsdag som par. Den 12:e december 2010.

 

Dagen innan var vi på julbord och vi viste att vi skulle komma hem där ifrån ganska sent. Så vi sa att

- oavsett var vi än var någon stans vid tolvslaget den 12:e skulle vi förlova oss.

 

Vännerna som vi åt julbord med delade vår lycka och vi fick en flaska mousserande vin av en av dem då han insåg att han hade sagt fel till oss.

De skulle festa vidare någon annan stans, vilket inte hade framkommit till oss. Så vi skulle få mer än en timme för oss själva där på Hovdala slått.

Kompisen skämdes lite och samtidigt ville han ge oss något i present. Så, en flaska vin fick det bli.

Men. i ärlighetens namn kändes det bra att sitta där tillsammans, bara sambon och jag.

Den extratimmen behövde vi även om avskedet från vännerna blev lite hastigt och konstigt.

 

Det blev så att vi förlovade oss i färdtjänstbilen hem.

Chauffören som körde hade aldrig varit med om detta tidigare sa han, men en förlossning hade han upplevt i bilen. Vilket var mer obehagligt och traumatiskt än detta lilla fridfulla spel.

När vi kysstes och bytte ringar kände vi båda oss som de lyckligaste människorna på denna jord.

Vi hade äntligen uppnått något som förband oss med varandra, vilket vi hade kämpat för i bådas våra hela liv.

Slut.