Jag känner hur våra band till varandra förstärks.
Hur knutarna dras åt allt hårdare.
Jag har satt frö i din jord.
Håller sakta, men säkert på att plantera mig och hela mitt liv i den. Så nära dig som möjligast kan göras.
Är det slår rot jag gör?
Flätar samman mina vägar inmed dina.
Detta har du valt att tillåta.
Det behöver jag.
För att få modet att våga frodas och blomma ut invid din sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar