Oslagbara och tidlösa

Novell nr 6 Oslagbara och tidlösa Av Louise Andersson Det jag nu ska berätta är om en liten händelse som jag ibland tänker tillbaka på nu när jag sitter i ett eget hem. Har världens mest underbara sambo och är långt där ifrån detta utspelade sig. Under en helt annan tid med helt andra livsvillkor. Trots att det bara var för ett par år sedan. Jag och en jämnårig tjejkompis skulle ta oss en liten eftermiddag på stranden. Vi hade med oss allt som behövdes. En handduk för henne att ligga och sola på innan hon skulle bada en sväng. Min ipod-spelare full med musik som jag skulle sitta och spela på bryggan för alla som ville höra på. Vi hade handlat in drickor, Festis av några olika smaker om jag inte minns fel. Kaffe hade jag druckit i mängder hemma hos moster innan vi begav oss ut, så jag hade inte kofeinbrist på ett tag. Väl nere på bryggan som var stor och rymlig kryllade det av människor. Som om hela staden hade bestämt sig för att vara där just då. Men till slut efter mycket letande fann vi en bänk och en stor platts för henne nedanför att lägga sig och sola på. Där slog vi oss ner och bara njöt. Snart hade jag riggat upp pipoden och en högtalare så att musiken började att sprida sig. Det råkade vara John o`Callaghan som stod på spellistan idag. Och det dög alldeles utmärkt för mig och min sinnesstämning. Min kompis låg och dåsade en stund i solen och bara tog vara på tiden. Samlade lite krafter också därför att hon var lite blyg av sig och nu skulle hon hoppa ifrån bryggan med så många omkring sig som kunde titta på. Även om det inte var så troligt att någon skulle döma ut vad de såg. Ty båda hade vi ett utseende som många fastnade för. Slutligen var hon så nere i vattnet och jag satt ensam kvar. Passande nog spelades John o`Callaghan – Find yourself  då jag plötsligt fick en konstig känsla inom mig. Och snart skulle jag få svar på vad den kom sig av. Ett gäng på 5 killar i 14 – 15 års åldern samlades på bryggan några meter framför mig. Rakt framför mig så att jag med lätthet trots att jag inte ser skulle kunna gå rakt emot dem. De pratade högljutt och jag började känna mig lite orolig. Önskade att min kompis kunde komma tillbaka snart så att vi åtminstone var två. Då skulle hon hjälpa mig om vi behövde springa iväg. Det jag kunde göra nu var att sitta där med min allvarligaste min i ansiktet och spela min musik. Efter en stund var min kompis tillbaks och hon satte sig bredvid mig och tog emot badhandduken som jag räckte över till henne. Killarna var fort farande där och hon tittade bort emot dem med en avfärdande blick. - Det där var väl inget intressant? Men nu upptäcktes det att någon av dem tyckte att vi var spännande. Och hur skulle de kunna veta att vi var 10 år äldre än dem? Någon av dem tittade på min väninna då John o`Callaghan – Big sky började att spelas. Det var inget konstigt med det, tycktes det. Men så var det en utav dem som riktade sin blick emot mig och verkade inte reagera när de andra började ge sig iväg emot vattnet. Inte förr än en utav dem utbrast. - Kom nu! Varför tittar du på henne för? Hon är ju blind. - Jag satt där alldeles förlamad och uppfylld av något underligt, men min kompis ville inte låtsas om något. - - Kom nu. Sa hon. Vi går tillbaka till din moster nu. Nästan som om hon var förlägen och skämdes. - - Men, men vi kan väl stanna lite till? Undrade jag och fick en förvånad blick ifrån henne som jag nästan kände. Ja, nästan lika tydlig som den där pojkspolingens hade varit. - -Du, du som aldrig brukar vara glad för att hänga på stranden. Nä, tänk inte på honom, sa hon som om hon hade läst mina tankar. Det blir bara problem. Jag rodnade en aning, men följde med henne hem till moster. För jag viste ju så väl att hon hade rätt. När min kompis hade åkt hem och jag satt och pratade med moster. Efter middagen då kaffet stod på bordet. Då började jag berätta om vad vi hade upplevt denna dag. Tänkte att det kunde liva upp lite. Moster skrattade och nickade intresserat och tyckte att det var roligt. - Ja, ni ska roa er så gott ni kan när ni kan det flickor. För när allvaret kommer till er då, ja, då. Förvånat höjde jag volymen på radion för att höra dagens mix. Samtidigt som moster pausade i sin utläggning, ja rent av avslutade den utan att säga mer. Då kröp det kalla kårar ner för ryggen på mig. För ut ur högtalarna hördes. John o`Callaghan – Big sky Slut.