Jag känner ett behov.
Ett envetet behov att minska den klyfta vilken har utvidgats emellan oss.
Detta behov kräver ut mig.
Kräver ett svar på en utav demina frågor.
Hur ska jag förminska denna klyftas vidder utan att samtidigt förgöra dig och din tillit?
Tvivlet är mig övermäktigt.
Steget blir så överpräktigt.
Förundran om du ej mitt antåg önskar?
Får mig bittert likgiltig för allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar