Ibland är det bra att bära med sig känslan av att tråna efter någon.
Att ha vant sig vid denna så väl som jag har gjort.
Särskilt i stunder likt denna jag nu genomgår.
I det att vi har distans till varandra.
Vi som nu måste invänta vårt nästa möte.
Trots att detta infaller under det följande veckoslutet.
Evinnerligheten hägrar över oss fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar