Förr kunde jag övernatta hos vem som helst och så länge som den berörda tillät det.
Men så är det inte längre.
Då var jag rotlös och kände många fristäder, men inget riktigt hem.
Det har jag nu.
Hos dig, min frid, mitt upphov till min idag trygga tillvaro.
Då jag någon gång skulle tala om att bosätta mig hos mina fristäder till vänner kändes det aldrig så självklart som det gör inför detta faktum.
Att jag bor hos dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar