När jag var barn och tonåring fick du mig att gråta när det egentligen inte fanns någon anledning till det.
När jag var barn och tonåring fick du mig till att skada mig fysiskt trots att det var en onödig handling.
En handling som inte löste någonting.
När jag var barn och tonåring tröstade jag mig med att.
Då jag en gång blev vuxen.
Då skulle jag driva bort dig.
Ändå är du kvar hos mig och jag har insett att jag får leva med dig. Har accepterat detta faktum.
Ditt namn är depression.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar