Det sista riktiga samarbetet vi hade. Du och jag. I en form av någonting som är väldigt unikt för syskon att ha.
Det var när du äxtrajobbade som min ledsagare efter skoltiden under ditt tredje utbildningsår till undersköterska.
Då hade vi redan kommit så långt ifrån varandra att våra roller var mer professionella än vad som är vanligt för brukare och vårdare.
Vi klamrade oss fast vid detta spel till den grad och till varje pris.
För jag var ju bara en av alla dina meriter här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar