Var det bara en ren tillfällighet som fick mig till att förändras?
Eller var det min självinsikt som undermedvetet fick mig till att glömma ta dagens kapsel av rosenrot?
Det var då jag upptäckte hur frisk jag är egentligen.
Att jag inte behövde dem längre.
Arctic Rooth som varit mitt alternativ till antidepressiva.
Jag tog dessa både innan jag började och slutade med det nyss nämnda.
Är jag vettskrämd över resultatet?
Var jag skräckslagen över min likgiltighet?
Eller är det psykläkarens hela förtjänst förutom jag själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar