Jag befinner mig i en för tillfället aldrig lättande dimma.
Utan vare sig makt eller utsikter för att utföra någonting.
Vad jag är dömd till att göra i min dystra ovisshet.
Är att åtminstone försöka hålla modet uppe och tålmodigt styrka mig själv och mitt inre.
Här uti väntan på dig.
Kanske även din vilja?
Jag önskar och hoppas på denna, men oavsett hur det nu än blir är jag redo att möta ett faktum.
Lika stolt som stålsatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar