Nog försöker jag att hejda förhoppningarna om att åter möta dig, men hur jag än vänder mig åt vitt olika håll tycks du ändå finnas mig där nära till hands.
Nog kämpar jag för att skilja önskedrömmar och alla andra slags drömmar ifrån realitet och oemotsägligt faktum, men hur jag än värjer och vrider mig ur detta grepp undrar jag varför?
Varför är de båda olika tillstånden så påtagliga?
En fråga som styrker min egentliga vilja i att fortskrida i sökandet och i samvaron med det och dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar