Din värld är min trygghet.
Ditt hem är min borg.
Detta vill jag förkunna ut över stolthetens torg.
Du är ljuset jag erfar.
Likt en gryning i natten.
Du är klippan att hålla sig i uti ovisshetens vatten.
Ibland undrar jag om det är jag själv som är denna natt, detta vatten?
Eller är det bara verkligheten omkring mig som jag tolkar på detta vis?
Uti frågor som slår emot mig likt en bris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar