Ibland, vid vissa tillfällen, som nu. Får du mig att känna det som att.
När jag ger dig ett par fingrar. Då ska du återta hela handen.
I stunder som dem undrar jag för mig själv.
- Om det någonsin är möjligt att bli vän med dig? Att acceptera vad du gör.
Så som du tär på mig och pressar mig till sista droppen.
Du tar ingen hänsyn i detta nu. Du bara inväntar de ögonblick då jag är som allra svagast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar