Jag blev en aning snopen och förbryllad i det ögonblick då du stod och mötte upp mig i dörren.
Blev än mer ställd av det att jag trevade efter dig som stöd då jag klev över tröskeln och du stod kvar.
Blotta tanken på hur uppenbart jag skulle kunnat beröra dig får mig fortfarande skamsen och generad.
Just därför att jag så vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar