Varför kan inte tillfälligheterna bana sina vägar genom lugn och en regäl mängd av beredskap?
Varför måste man tvingas att ständigt möta fejder utgjorda av förkovrad och övertagande panik och rädsla?
Tillika pådrivande och överlägsen.
I det att man fortskrider i spåren utav och utifrån sin helt egna obehindrade utvecklings framfart.
Varför ej längre njuta av livets egentliga utbud?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar