Ditt namn är polyamori

Det fanns en tid då du var min livlina. När jag var ensam och inte tillhörde någon. Vilken jag kunde hålla mig i, klamra mig fast vid när jag föll och som alltid förde mig åter till hopp och lycka. Nu är du en livrem som jämt vill finnas nära, dras åt tills jag kvävs i min tvåsamhet. För att sedan snärta till, driva på tills du får din vilja igenom. Likt ett envist barn jag ständigt måste undertrycka. Ditt namn är polyamori.

En helande vän

Du har läkt mina sår, utan att jag egentligen lagt märke till hur förr ens nu. Då var det redan gjort och jag kan gå vidare igen. Du tog mig ut i en liten dans och plötsligt kände jag inte det där brännande, plågsamma begäret och den där längtan efter honom mer. Det har du drivit ut ur mitt sinne. För du är en helande vän. Det uppskattar jag, tar emot dig. Bjuder upp till nya danser om du vill.

Olämplig

Jag är inte tvungen att tampas med dig i mitt liv längre. Jag är inte beroende av att ägna dig någon enda tanke till. För du har visat att du inte bryr dig om det och jag fortsätter att vandra på en väg som är mycket bättre för mig än vad den du lyste upp, med alla sina fallgropar och oväntade överraskningar. Jag är hänvisad åt en sol, han som jag älskar. Det finns dansande stjärnor omkring mig som för mig lite utanför ramarna, men ingen är lika olämplig för mig som du var.

Stor lycka, liten sorg

Han är den stora lyckan i mitt liv. Den jag ej vill vara utan och den jag aldrig vill lämna. Du är den lilla sorgen. Du besvarar intet mina känslor, men du tog din plats inom det utrymme där min egentid en gång haft sitt rum och du försöker ständigt breda ut dig över alla gränser. Ta över mina sinnen tills de blir ett enda vansinne. Du bryr dig inte om att du svämmar över i min tillvaro. För det kan jag inte hindra, dig kan jag aldrig nå.

Du är mitt liv

Du är min hela värld. Du är den belöning jag så enträget kämpat för att få. Du är det högsta priset i en tävling jag deltog i. Jag chansade, jag satsade och vann. Du är den väg jag måste följa för att hitta hem. Du är också det hem jag vill stanna i föralltid. Du är mitt liv.

Det var som att

Det var som att du inget visste. Som om vi aldrig har pratat om hur allt egentligen ligger till. Det var som att du i det läget ville dölja vad du kände till om mig. Även om det jag går igenom ej beror på dig. Du borde ha stöttat, stått på min sida och vidhållit vad du hade fått veta av mig. Du har väl ingen anledning att göra annat? Du rår inte för mina olyckliga känslor. Men du kan skada med din tystnad om du fortsätter i samma spår.

Jag räknade med dig!

Hoppas fortfarande på att du har en gilltig anledning till varför det blev såhär.

Vill ännu i min naivitet tro att allt var ett enda missförstånd.

Men där finns för mycket jag ej kan bortse ifrån.

För många medvetna pusselbitar vilka hånar mig till botten av min själ.

Jag räknade med dig!