Ni så välvilliga som månar om mig. Borde aktsamt avlägsna er från mig.
Ty ni bär inget ansvar för mig om jag ställt till det för mig själv.
Jag är en blind tjej med utflippade idéer och en oövervinnerlig kärlek till att skapa.
Ni så välvilliga som månar om mig. Borde aktsamt avlägsna er från mig.
Ty ni bär inget ansvar för mig om jag ställt till det för mig själv.
Jag förmår inte att leva i en trygghet om den inte finns.
Så länge jag inte själv kan hantera min situation.
När jag anser att jag har kontroll över den.
Då är allt som det ska vara.
Här är jag.
Osmakligt oren på de flesta sett och vis.
Hängivandes mig åt mitt erotiska och laddade tillstånd lika ihärdigt som någonsin.
Äntligen infinner sig modet åter hos mig.
Det är i stunder likt denna jag kräver mer av livet än bara att få existera.
Jag tar emot vad jag vill av det som erbjuds mig, men kommer aldrig ifrån att jag önskar mig mer av livet och dess möjligheter.
Jag föredrar att umgås med min egen ensamhet än att omge mig med dem som inte vill veta av min existens.
Vilken smärta föredrar ni?
Det är ej det allra enklaste att ha tålamod i väntan på en lösning av ett missförstånd.
Helst vill man kunna få det överstått med en gång, men ibland kan det dröja.
Då måste man hålla ut.