I andra spår

Jag borde i det minsta ha anat det här för mycket länge sedan.

Då detta faktum ej var så svårt att rå på eller råda över.

Jag bör ha begripit bättre.

Åtminstone försöka ta mig igenom det.

Bearbeta eländet på min väg att hamna i andra spår.

Hormoner

Mina hormoner och min vilja.

De verkar överens och fast beslutna att samverka.

Det är nu när du inte är mig nära plågsamt och påfrestande, eftersom dessa båda komponenter hjälper till att förstärka min längtan efter dig.

Efter dig och vad vi skulle kunna företa oss.

Fridfullhet och beslut

Fridfullheten i att finnas med och omkring dig har förökat sig med tiden.

Den har till råga på allt även mognat ändå. Till ett oanat beslut.

vilket i den mån det regerar över mig och mitt lynnes kval vägrar att ge vika och försona sig.

Med mig och med verkligheten.

Hopp och mål

Rastlösheten i och med vad jag känner inför dig och över att inte kunna vare sig förmås eller möta upp dig är till den grad tärande eftersom jag så länge sökt.

Letat mig igenom diverse villospår för att så slutligen finna att det är du som utgör hopp och mål. 

Du är fridlyst

Du är fridlyst inför mig och min vilja.

Uti evinnerliga tider kvarstår detta faktum lika orubbligt som vid ögonblicket då allt en gång förutbestämdes.

Ty vad som tillgås just dig och på dina vägar släntrar aldrig parralelt med mig och de mina livets vandringar.

Trotsar alltid tabu

Det jag egentligen skulle vilja förtälja, klargöra ärligt och redligt inför dig och ingen ann. Det står mig ett oskrivet förbud till hinders.

Vad jag hellre än allt annat egentligen önskar göra ihop med och i gemenskap med dig trotsar alltid tabu.

Tankar över ensamheten

Det inträffar att jag undras mig över om det varit och alltid kommer att förbli?

Då mitt liv är som förgjort inom ensamhetens famn.

Särskilt som i stunder likt denna.

I vilken jag enträget och instinktivt söker mig till närvaron av dig.